Släktforskning och etik

Släktforskning och etik

En farfar som var smugglare och en farfarsfader som satt i fängelse. En mormor som föddes utanför äktenskapet; när man sysslar med släktforskning kan man råka på en hel del oväntad information som kan visa sig vara både spännande och störande. Att upptäcka att man är en seriemördares avlägsna släkting är kanske inte alltid vad man väntat sig. Släktforskning kan dock komma med en hel del chocker och överraskningar och vad man gör med informationen man erhållit kan vara en fråga om etik.

Hur hanterar man informationen?

Alla människor har rätt att släktforska och det är en lång och stimulerande resa med massor att upptäcka. En så enkel sak som att se sina föräldrars dop- eller äktenskapslicens kan röra en till tårar. Men vad gör man om man upptäcker en obehaglig sanning? Skall man berätta den för alla eller bör man hålla tyst om det man lärt sig? Om en släkting har genomfört en enkel åderbråcksoperation så är det knappast någon som lyfter på ett ögonbryn men vad händer om de varit intagna på ett mentalsjukhus?

Svaret är inte alltid så enkelt då det ofta kan handla om hur släkten uppfattar sig själv och vad för slags individer den består av. Om man har släktingar som är glada och vetgiriga kan det till och med mottas med intresse och tacksamhet men om alla anser att deras familj är perfekt och helgonlik kanske det inte blir så uppskattat om man presenterar en rad satanister bland sina anfäder. Att vara lyhörd för sina släktingars viljor och behov är därför viktigt och man bör börja med att ta upp vissa frågor eller resultat med dem som man anser kan hantera informationen bäst.

Att kontakta eller inte kontakta

Tack vare DNA-forskning kan man idag få tillgång till mer information än någonsin, särskilt när det kommer till familjeband. Bara i Sverige har denna typ av släktforskning kommit fram till

kontroversiella fynd som att barn förväxlats vid födseln och att någon i själva verket är adopterad. Man har också börjat använda

DNA test vid polisutredningar dels för att identifiera brottsoffer och dels för att hitta kriminella och bevis för deras brott. Även om detta i princip inte är olagligt så kan det i vissa fall innebära vissa etiska problem, som till exempel att familjerelationer kan påverkas negativt eller till och med förstöras.

Man bör också vara försiktig med vem man kontaktar; inte alla är intresserade av att prata med avlägsna släktingar av alla möjliga skäl. Det kanske finns ett allvarligt skäl till att en viss släkting inte kommunicerar med resten av släkten? Som släktforskare har man ett etiskt ansvar att inte röra om bland känslor hur mycket som helst, så uppmärksamhet och finkänslighet är viktiga kvaliteter hos den som söker svar och sanningar.